DET SPÖKAR....?

Hela mitt liv har jag upplevt "konstiga" saker som ingen har kunnat förklara.

Jag har tidiga minnen av att jag ofta dagtid kände en hand på min rygg och kommer ihåg att jag försökte skaka av mig känslan. "Handen" var kvar några minuter innan den släppte taget. Jag minns att jag berättade detta till mina föräldrar som sa att "nej, det är bara inbillning, det går inte....

Ju äldre jag blev, ju räddare blev jag för det okända. Det kändes som om jag visste något som de andra inte visste eller förstod. Men för mig var det verkligt......

Det ju inte så ovanligt att barn är mörkrädda och inbillar sig att det finns "monster", och så tänkte jag länge också, att det var inbilning-----------men det hände mycket saker som jag än i dag inte förstår.

Som vuxen har jag inte varit rädd för "spöken". Ok, visst har jag hört ljudet av små fötter som springer på altanen nattestid många gånger, och dagen därpå har snön varit fri från spår....Men det är sällan jag känt mig direkt rädd.


I ett hus vi bodde i några år stängdes TVn av varje gång jag lämnade rummet, och det gjorde den inte innan vi flyttade dit eller efter vi flyttade därifrån.
Ibland vet jag precis vad som ska hända och jag kan fråga någon om en sak jag undrar över och i samma ögonblick vet jag svaret själv, (vilket visar seg stämma.) Jag har ofta "Deja Vu" dvs jag har varit med om det jag upplever en gång förut.

Men det är först i dagens läge att jag börjar irritera mig över det övernaturliga. Detta pga att det verkar som om någon/något har bestämt sig för att förstöra alla våra elektriska apparater!
Mer om detta följer...